Gertie's Gamble
Sitter här och gråter över min underbara ponny, han var aldrig min och kommer aldrig bli min heller,
Så mycket vi uppnådde tillsammans, du, en lite odräglig ponny som trodde du var kungen och fick göra precis som du ville, till en underbar ponny som skulle riktigt fånga mitt hjärta.
Kommer ihåg hur mycket jag grät i början, inget gick bra och jag gav nästan upp flera gånger, men jag är så himla glad att jag fortsatta kämpa! Vad visade vi inte alla? Att vi kunde uppnå så mycket tillsammans, och hur mycket har vi inte lärt varandra? Han lärde mig så otroligt mycket som jag kommer ha nytta av i hela livet, och vilken ponny sen! En ponny som gick från att stegra varje dag och inte kunde gå på tygeln, till en söt ponny som alla trodde var supersnäll och som man inte behövde göra nånting för, jag vet att de som inte sett oss från början inte vet hur mycket vi har utvecklats under våra år tillsammans, jag vet att ingen kan tänkas sig hur mycket jag har kämpat med den här ponnyn, varje dag i nästan exakt 2 och ett halvt år. Jag antar att ingen vet hur mycket man måste kämpa för att få honom att göra saker för en, och hans skada som förde oss ännu närmare varandra, han var min själsfrände och jag var hans, vi gjorde allt för varandra. Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar den här ponnyn, och hur ont det gjorde att lämna honom, att se någon annan rida honom, att se resultaten från tävlingar och inse att han är som förr igen, känslan av att jag har förstört honom med min dåliga självkänsla, men samtidigt så vet jag att det inte är sant, för hur fel det egentligen blev i slutet så var det ingenting mot i början. Jag vet inte vad jag ska skriva, Gertie kommer alltid betyda så mycket för mig, min älskade ponny, vi som övervann allt tillsammans och gjorde alla häpna av vad vi kunde, vi tillsammans ♥
Första gången vi möttes, 5 februari 2008, ♥
Så mycket vi uppnådde tillsammans, du, en lite odräglig ponny som trodde du var kungen och fick göra precis som du ville, till en underbar ponny som skulle riktigt fånga mitt hjärta.
Kommer ihåg hur mycket jag grät i början, inget gick bra och jag gav nästan upp flera gånger, men jag är så himla glad att jag fortsatta kämpa! Vad visade vi inte alla? Att vi kunde uppnå så mycket tillsammans, och hur mycket har vi inte lärt varandra? Han lärde mig så otroligt mycket som jag kommer ha nytta av i hela livet, och vilken ponny sen! En ponny som gick från att stegra varje dag och inte kunde gå på tygeln, till en söt ponny som alla trodde var supersnäll och som man inte behövde göra nånting för, jag vet att de som inte sett oss från början inte vet hur mycket vi har utvecklats under våra år tillsammans, jag vet att ingen kan tänkas sig hur mycket jag har kämpat med den här ponnyn, varje dag i nästan exakt 2 och ett halvt år. Jag antar att ingen vet hur mycket man måste kämpa för att få honom att göra saker för en, och hans skada som förde oss ännu närmare varandra, han var min själsfrände och jag var hans, vi gjorde allt för varandra. Jag kan inte beskriva hur mycket jag älskar den här ponnyn, och hur ont det gjorde att lämna honom, att se någon annan rida honom, att se resultaten från tävlingar och inse att han är som förr igen, känslan av att jag har förstört honom med min dåliga självkänsla, men samtidigt så vet jag att det inte är sant, för hur fel det egentligen blev i slutet så var det ingenting mot i början. Jag vet inte vad jag ska skriva, Gertie kommer alltid betyda så mycket för mig, min älskade ponny, vi som övervann allt tillsammans och gjorde alla häpna av vad vi kunde, vi tillsammans ♥
Första gången vi möttes, 5 februari 2008, ♥
Kommentarer
Trackback
